Vår resa till Nya Zeeland: Bungy Jump eller Äventyrsgolf

Igår klev vi upp lite tidigare än vanligt för att så fort som möjligt komma igång med intervallpasset, dagens enda pass. Passet gick skapligt ändå för oss alla trots den hårda vinden. Direkt efter passet runt 11.00 for vi ner till Queenstown för lite aktiviteter. Vägen ner är spännande. Slingriga, hala vägar utan vägräcken eller något annat som skulle kunna stoppa en om man skulle förlora fästet. Snökedjor satt på bussen, men efter 200 meter stannade vi. De skramlade och lät nå fruktansvärt i minibussen så Jossan hjälpte Erik att ta av dom för de gick verkligen inte att lyssna på, allt hörs så väl i bussen. Ett litet plåtskal med hjul på så varje sten som sprätter upp i karossen hörs väldigt väl. Vi fick av snökedjorna och iväg kom vi i bra tid så Linn, Hanna och Jossan skulle hinna med sin buss ut till Nevis bungy jump(kommer ett separat inlägg om detta). Erik körde lungt ner eftersom de va halt och det var enbart sommardäck vi hade, men ändå lyckades vi få sladd i en av de skarpa kurvorna, han lyckades dock få oss i balans igen men nära diket var de. Bortsätt från detta gick bilturen bättre än sist, Erik hade mer vana med växlingen och de blev inte lika hackigt. De är svårt att köra här, vänstertrafik och växelspaken på fel sida, men Erik gör det mycket bra må ja säga.

Väl nere delade vi upp oss och de som skulle hoppa bungy jump gick och "checkade in" och vi andra gick till Furgburger igen för att käka lunch, hamburgarna där är så otroligt stora och goda. När du beställer får du säga vad du heter och sen så ropar de ut nemnet när maten är klar. Den här gången bestämde vi (Sara, jag och Jonas) oss för att säga våra "på hittade" familjenamn, Sigge, Gertrud och Roffe vilket var rätt så kul. Dom i kassan hade svårt att stava dom och han jag beställde av blev chockad och ropade efter en av kockarna som va svensk och ville få förklarat varför vi hade så konstiga namn när inte han hade det. Han skrattade bara och gick och fixade våra hamburgare som vi ändå inte behövde vänta allt för länge på med tanke på hur många det är som äter där. Alltid lång kö och fullt med folk överallt, men max 15 minuter tror jag vi fick vänta vilket inte alls är något att klaga på. Efter maten gick vi in i någon affär och fikade ännu en gång nybakta kakor på Cookie Time. Sen mötte vi upp Erik för att spela lite minigolf inomhus. Annorlunda, men väldigt roliga banor. De var stora och trixiga med massa olika hinder och vägar, några av dem föreställde platser i Queenstown och på vissa banor fick bollen åka lift. Efter många slag vann till slut coach Erik med 9 poäng. Sist kom Sigge (sara) som hade de lite svårt att hålla sig på banan, hon gjorde sina egna små vägar. Det bästa med äventyrsgolfen va sista hålet då du fick en klubba ur Candy Factory.

Efter att vi var klara på golfen hade vi ungefär en timme kvar tills bungyhopparna skulle komma tillbaka så vi gick ner igen till butikerna för att kolla, men hamnade vid ett spökhus. Erik och Sara gick in medan jag och Jonas väntade ute vilket var ett smart drag. Alldeles skakis kom de ut efter knappt 20 minuter och räddast var Erik som bestämde sig för att avbryta de hela för de var för läskigt. Efter det gick vi tillbaka till äventyrsstället för att vänta in Linn, Hanna och Jossan. Ut ur bussen kom de som skinande solar helt chockade över vad de nyss gjort. Vi hade tusen frågor och på vissa av dem hade de inget svar på för de mindes inte allt de gjort. Vi åkte upp till Snow Farm igen för att käka middag och sedan kolla på DVDerna de fick på deras hopp. Fy satan va högt! 134 meters fall med huvudet först! Helt sjukt att de gjorde det och ingen av dom tvekade ens. Hanna till exempel bara log och tvär dök utan några som helst bekymmer! Vi alla är grymt imponerade på dessa modiga våghalsar. Jag ville på ett sett hoppa, men de är så otroligt högt så de är inget för mig. Efter detta bytte vi från bungy filmerna till en annan film som var väldigt bra, Nyckeln till frihet, hette den och den filmen rekommenderas verkligen. Efter vi sett den var dags att krypa i sängs.

De vart en lång dag och vi orkade inte blogga igår, där av den sena uppdateringen, men ni får lite mer att läsa idag. Hoppas allt är bra där hemma!

kram Agnes