Jag avundas verkligen de som får vakna upp till detta varje morgon.
Efter vi ätit oss mätta och vilat ett tag var det dags för dagens första pass. Det var fristil som gällde och vi fick äntligen dra ner på vallen för lite skytte och ett härligt kombpass i morgonsolen. Dock så åkte jag själv inte skidor, eftersom jag inte kände mig helt hundra när jag vaknade och tog det kloka beslutet att ta det lugnt så att jag inte blir sjuk direkt igen. Det suger att jag blev sjuk när jag kom hit. Har knappt varit sjuk sedan i höstas men nu när jag kom hit så blev jag det. Dock så finns det inget man kan göra åt det förutom att vila och ta det lugnt för att bli frisk så fort som möjligt. Man blir sjuk ibland, så är det bara.
I alla fall så följde jag med ner på vallen och sköt litegrann. Det var länge sedan vi alla sköt nu så jag tror alla tyckte det var kul trots att det gick lite sådär och att skytteresultaten kanske inte var de bästa, men det blir nog bättre allt eftersom nu! Dock så gick det himla bra för min del och jag sköt bättre serier än på länge, fast jag sköt ju utan ansträngning och de andra sköt med högre puls efter skidåkningen. Jossan gjorde premiär på vallen och hon verkar vara en riktig naturbegåvning, hon kan det där hon!
Då jag inte åkte skidor passade jag på att ta lite halvdåliga bilder på vallen och hjälpa Erik litegrann.
Efter passet var de flesta rätt trötta, tror det gick lite tungt för alla i skidspåret på förmiddagen. Men efter lite vila, energipåfyllning i form av en god lunch samt lite kortspel var de laddade för eftermiddagspasset och nu skulle även jag ut och njuta av spåren en stund. Klassisk åkning stod på schemat, med inslag av skidstyrka. De andra värmde upp ett tag och körde igång med olika styrkeinslag som Erik höll i och bestämde. Själv åkte jag bara omkring väldigt lugnt och njöt av att äntligen få åka klassiskt, nu är premiären av båda stilarna gjorda. Jag gav mig och gick av spåren efter en timme, det gäller att inte gå ut för hårt med för långa pass i början, medan de andra höll på i cirka en och en halv timme. Nu är vi nyduschade och fräscha och ska snart få gå och äta middag. Det är ganska sent man äter här, sju öppnar middagen och kan säga att vi oftast är där först som en flock hungriga vargar, men antar att det är så det är att vara skidåkare. Nä men nu måste jag väcka mina sovande vänner och ta och käka. Skulle bra gärna vilja ta ett kort på dem nu när de ligger och slumrar med handdukar om håret båda två, men jag tror inte de skulle bli så glada om jag gör det, så tyvärr blir det inga fler bilder.
Ni får ha det bra, lika bra som vi har det! /Hanna
