Men innan flyget gick hade vi en del saker att fixa. Vi började med att packa om alla tjugo par skidor vi hade och vi lyckades få ner alla i tre stora skidfodral som vi tejpade ihop ordentligt med silvertejp för att de skulle klara resan. Tack till alla föräldrar som var på plats och hjälpte oss! Efter det gick några och plastade in väskorna för att skydda dem, kan verkligen rekommendera detta om ni ska resa långt. Efter att vi fått ordning på packningen gick vi och vägde allt innan vi ställde oss i kön för att checka in allt bagage. Vi hade totalt hela sexton kollin som skulle vägas och märkas eftersom vi hade skidor, väskor och vapen, så det tog ganska lång tid. Dessutom skulle alla vapen och de väskor som slutstycket var i skickas som specialbagage så vi fick gå till ett annat ställe för att lämna in dem. Efter att vi skickat iväg bagaget och betalat övervikten (ojsan, vi hade 3kg övervikt och det kostade 1500kr..) så kunde vi gå in i gaten. Vi sa hejdå och kramade om våra föräldrar och släkt som var där och gick mot säkerhetskontrollen. Där gick allt bra och väl inne i gaten åt vi lite snabbmat, köpte godis, gick till boardningen och satte oss på flyget.
Från Stockholm till Dubai blev det första flyget och som tog cirka 6 timmar. Vi blev alla rätt imponerade och glada över flygplanets moderna teknik som gjorde flighten betydligt lättare. Var och en hade surfplattor med ett stort urval av filmer, spel, musik, serier, information och mycket annat. En sak som var roligt var att man kunde slå på en kamera och kolla på flygplanets färd via två kameror, en var fäst framme på planet och en under. Denna första tur gick ganska fort ändå och Dubai kändes inte alls så långt borta hemifrån som det egentligen är. Dock fick vi alla världens chock när vi klev ut ur planet på flygplatsen. Det var fasen varmare än öknen i luften där, trots att det var natt i Dubai! Om vi skulle stannat ute längre än vad vi gjorde skulle svetten runnit värre än på ett spinningpass med tränare Anna, men som tur var gick vi direkt till bussen som förde oss till säkerhetskontrollen och själva flygplatsen.
.JPG)
.JPG)
Innan vi fick sätta oss på nästa flyg var vi tvungna att spendera fyra timmar på Dubais gigantiska flygplats, som innehöll massa butiker och hur många anställda som helst som mest bara stod och glodde på en när man gick omkring i affärerna, creepy! Vi ungdomar slog oss ner på några bänkar utanför en glassbar och såklart somnade Sara som alltid. Vi andra höll oss vakna och försökte desperat att få wifi att fungera, vi lyckades inte kan jag säga. Efter en tid väckte vi söta, lilla Sara, gick och köpte glass och sedan chips innan vi träffade Erik för att gå till boardingen. Väl där blev vi granskade som aldrig förr när vi visade upp våra pass och i Agnes fall åkte till och med förstoringsglaset fram, ännu en läskig upplevelse! Vi tog oss alla igenom i alla fall och det var dags för nästa flygtur, mot Kuala Lumpur. Drygt sju timmar tog detta flyg och då vi bytte flygplan var tekniken på detta flygplan inte fullt lika modern som på det förra, men det var ändå bra. Dock så sov de flesta under flighten, jag sov nästan hela vägen tror jag. Väl framme i Malaysia skulle planet bara tankas och bli servat så detta stopp blev endast på dryga timmen.
Nästa flyg tog också typ sju timmar och det bjöd på alldeles för stark mat, god efterrätt och för min del några gamla klassiska disney filmer, som Peter Pan och Tarzan. Denna flight var ganska seg tyckte jag men vi visste att det skulle vara vår sista längre tur så det fick motivera oss till att hålla ut. Vi landade i Melbourne vid klockan ett på natten lokal tid och sorgligt nog skulle vi spendera hela sju timmar på flygplatsen innan vi fick sätta oss på det sista flyget. Usch.. Vi försökte fördröja tiden här genom att sova en stund, gå omkring på flygplatsen trots att de flesta affärer var stängda, dansa, leka och eftersom vi äntligen fick till wifi kunde vi hålla oss uppdaterade på alla socialamedier som jag märkt att man är alldeles för beroende utav..
Efter sju långa timmar fick vi äntligen sätta oss på det sista, mindre flygplanet, som tog oss till Queenstown. Detta flyg tog bara lite under tre timmar och tiden gick fort. Jag och Sara var väldigt rastlösa under dessa timmar och fick ett flertal skrattattacker medan de andra sov en stund till. Även Erik lyckades somna en stund tror jag, stackarn som har svårt att sova på flyg hade typ inte sovit något alls innan. I alla fall gick tiden rätt fort och vi var äntligen framme på Nya Zeeland och Queenstown!
.JPG)
Väl ute ur det lilla flygplanet fick vi vara med om något vi tyckte var oerhört märkligt och rätt läskigt. Till en början fick vi alla fylla i ett formulär som handlade om vad vi hade i vårt bagage och alla saker vi hade med oss till Nya Zeeland. Eftersom de är så rädda om naturen här får till exempel inga växter eller bakterier från andra länder komma in i landet, så om vi skulle haft kängor som vi använt i skogen hemma i Sverige med oss så var dessa tvungen att tvättas på flygplatsen innan vi fick använda dem i naturen. Frågor om detta och mycket mer fick vi noggrant fylla i och vi såg att om det skulle visa sig att man tagit med sig något men inte angett det på pappret skulle man få böta 400 dollar.. Så detta tog ett tag eftersom vi inte ville missa något!
När vi var klara med formuläret lämnade vi in det och blev utfrågade utifrån våra svar. Efter det gick vi för att hämta vårt bagage och vi möttes utav två poliser som stod och vaktade våra vapen, som vi inte fick ta fören vi fyllt i alla papper och skrivit över allt till en Nya Zeeländsk vapenlicens. Så först hämtade vi allt annat bagage och då märkte vi att det fattades ett skidfodral. Erik gick och rapporterade om detta vilket tog en himla tid så poliserna hann nog bli lite irriterade på oss eftersom vi dröjde så. Under tiden vi väntade kom en annan polis med en hund som luktade på våra väskor samtidigt som polisen hela tiden upprepade "seek". Som tur var hittade hunden ingenting i våra väskor men vi fick skåda en barnfamilj som fick packa upp en väska och sedan följa med polisen till något annat rum, sjukt läskigt..
När det saknade fodralet äntligen var rapporterat fick vi gå till poliserna som höll våra vapen för att fylla i alla papper. Vi fyllde i allt, visade upp våra licenser och vapen och slutligen fick vi våra nya licenser. Efter att vi vara färdiga med detta gick vi igenom vår sista säkerhetskontroll och mötte upp Steve. Steve är föreståndare där vi bor, på Snow Farm, och han skulle skjutsa upp oss till vårt boende. Innan vi åkte upp dit stannade vi och handlade lite frukt och bröd som vi har som kvällsfika och mellanmål. Detta var en rolig upplevelse i sig, som till exempel då Jossan blev utskrattad av personalen när hon frågade efter "hamcheese", hon syftade alltså på skinkost. Vi hittade tillslut vår mjukost, men någon "hamcheese" hade de inte.
Bilresan upp till campen tog ganska lång tid, lite mer än en timme tror jag. I alla fall kändes det som att vi skulle krocka hela tiden eftersom det är vänstertrafik här, väldigt ovant! Dessutom gjorde alla serpentinvägar med skarpa kurvor inte saken bättre, men vi skulle ju ta oss upp till bergen och 1700 meter över havet, så de krokiga vägarna var ett måste. Vi kom fram till Snow Farm vid klockan fyra på eftermiddagen, lokaltid och vi räknade ut att klockan då var sex på morgonen hemma i Sverige. Vi räknade också ut att hela resan, med alla långa stop, tog drygt 40 timmar och att vi aldrig fick uppleva torsdag den 10 juli. Men skit samma, för vi var äntligen framme!! Trötta som få packade vi upp våra saker, duschade, fick i oss lite middag trots att vi var grymt trötta, (folk måste ha trott att vi hade rökt på eller nått, vi satt ju där utan att säga något och stirrade ner på maten. Några hade även rödsprängda ögon..) och efter det slocknade vi väldigt fort, klockan var då åtta. Vi var äntligen fräscha igen och vi fick äntligen sova i en säng!!
Detta inlägg blev väldigt långt, men resan var också den väääldigt lång. Nu är det snart dags för middag här och den första dagen har redan passerat. Ett till inlägg kommer att dyka upp sen någon gång, där den första dagen kommer beskrivas, men detta var allt från resan och mig just nu. Hoppas allt är bra med er hemma i Sverige!
/Hanna
